Jag har nog ngn typ av tvångsyndrom.

Eller ngt. Äsch. .. jag vet inte. 

Jag vill saker o ting på ett visst sätt. Gör som jag eller gör d inre alls. 

Jag börjar bli smått less på mig själv o mitt jäkla enmans spel. 

Tror man som person blir skadad  när man bott ensam sen flytt hemifrån o sen många år framåt. 

Men sen å andra sidan så tar min ork slut på o göra alla saker. Alla små saker. Som tvätt. Städ.handling  allt det där alldagliga. 

Jag har alltid orkat. Det ska bara va så. Orken ska liksom bara finnas.  Super mamman/kvinnan.  Ett ideal som man nog bara fått för sig att så ska det vara.

Men det går inte.  Min ork är slut.  

Ibland vet jag inte vilket ben jag ska stå på.

Ska jag skratta eller gråta.

Ska jag stanna eller fly.

O det är så mkt runt omkring. Alla har åsikter om allt möjligt.  O jag är i en känslig period nu. Så allt som sägs tar jag åt mig o får värsta paniken.

Jag vet inte. Tror jag skulle behöva hjälp med att få bukt på saker. En opartisk person.  Som kan komma med kloka råd.

För ca ett år sedan var jag sönder stressad. 

Hjärtklappning.

Vimmelkantig.

Huvudvärk.

Stressa ner sa de till mig. Men hur gör jag det.

Allt på en o samma gång  texten märker jag  är jag läser igenom.  Allt ska få plats. Men det går inte.  Det blir osammanhängande. 

För er som läser det. Märker nog rätt så snabbt hur snurrigt det är i skallen på mig. Hehe.

Nu tackar jag för denna gången. 

�