Jag har nog ngn typ av tvångsyndrom.

Eller ngt. Äsch. .. jag vet inte. 

Jag vill saker o ting på ett visst sätt. Gör som jag eller gör d inre alls. 

Jag börjar bli smått less på mig själv o mitt jäkla enmans spel. 

Tror man som person blir skadad  när man bott ensam sen flytt hemifrån o sen många år framåt. 

Men sen å andra sidan så tar min ork slut på o göra alla saker. Alla små saker. Som tvätt. Städ.handling  allt det där alldagliga. 

Jag har alltid orkat. Det ska bara va så. Orken ska liksom bara finnas.  Super mamman/kvinnan.  Ett ideal som man nog bara fått för sig att så ska det vara.

Men det går inte.  Min ork är slut.  

Ibland vet jag inte vilket ben jag ska stå på.

Ska jag skratta eller gråta.

Ska jag stanna eller fly.

O det är så mkt runt omkring. Alla har åsikter om allt möjligt.  O jag är i en känslig period nu. Så allt som sägs tar jag åt mig o får värsta paniken.

Jag vet inte. Tror jag skulle behöva hjälp med att få bukt på saker. En opartisk person.  Som kan komma med kloka råd.

För ca ett år sedan var jag sönder stressad. 

Hjärtklappning.

Vimmelkantig.

Huvudvärk.

Stressa ner sa de till mig. Men hur gör jag det.

Allt på en o samma gång  texten märker jag  är jag läser igenom.  Allt ska få plats. Men det går inte.  Det blir osammanhängande. 

För er som läser det. Märker nog rätt så snabbt hur snurrigt det är i skallen på mig. Hehe.

Nu tackar jag för denna gången. 

�     

Inte gjort nånna inlägg på en stund. Varken haft tid eller ork. Det har varit fullt upp.  Livet som dyrbara mamma kräver mkt tid. Det är mat, tvätt, städning, läxor, o mys. O jag skulle inte byta bort det mot ngt annat . Även om det kan vara tufft ibland. O faktiskt emellan åt väldigt energikrävande. Barnen har kommit i trots. O D finns det som är mer kul. 

O just nu är min energi inte på topp. Sover taskigt äter dåligt. O då tar barnen verkligen i akt att reta gallfeber på en. 

Men det går. Tar en dag i taget. 

Gör så gott man kan. O fan ta den som säger ngt annat. 

Jag gör på mitt sätt.

Jag har fina goo barn. Även om de kan vara nånna riktiga bråkstakar så är de fina o mina guldklimpar här i världen. 

Men nu tackar jag för mig. O ska ha en filmkväll med min store so son.

Ja då har denna helgen gått till ända. 

Vi har inte gjort för mkt över det vanliga.  

Vi försöker få vår tös att förstå att hon inte behöver vråla till skyarna så fort hon inte får som hon vill. 

Och dessa toner hon ligger inne med.

Det är helt sjukt. O vrålar för ingenting o då menar jag verkligen ingenting. Små saker. Grannarna hör henne på långa vägar. 

Min svägerska som jobbar i närheten hör henne när hon sätter igång.

Tack o lov så vet våra nära o kära att det inte är ngn fara. Men man vet aldrig vad vissa kan tro lr få för sig. 

För det är då verkligen bra pinsamt.

Nu har jag oxå börjat efter mkt och o men sätta ner foten när det gäller hennes trams och det är ju inte uppskattat att hon inte kan drilla mig lika mkt som förut. 

Jag o min sambo har äntligen börjat samarbeta o inte motarbeta varandra när det gäller saker o ting.  

Det har tagit sin tid  bättre sent än aldrig.  

Så hör nu tösen vråla så är det ingen fara.  Då är det bara jag som satt ner foten o menar jag är vuxen o bestämmer.  Du är fem år gammal o bestämmer inte.  

Tja.  Nånna dagar sen jag skrev.

Har dock inte hänt så mkt här faktiskt. Min store kille har en bra vecka på lägret.  Övernattning idag till imorgon. 

Han verkar inte haft tråkigt iallafall. 

De små var själaglada att komma tbx till dagis o sina kompisar. 

O jag o gubben har haft go egentid med bäbis, Mysigt. 

Jo just det. Första motionen idag på länge.  Ska bara inte tappa bort mig nu. Motion är bra inte alltid roligt men bra o nyttigt. 

Nu ska jag fortsätta titta på filmen "huset vid sjön".

Ja då var det måndag. 

Min store kille är på aktiviteter i byn hela denna veckan. Prova på olika saker. Allt från ridning till spela innebandy m.m

Så hoppas verkligen det är roligt för honom och att han kommer ha en bra vecka. 

Tror personligen att det kor göra honom gott.

De små barnen börjar dagis imorgon efter 5 veckors ledighet.  

De längtar efter sina kompisar nu.  

Så packa dagis väskorna ser vi fram emot i kväll. 

Så då blir det lite långt för bäsis här hemma när han får helt lugn o ro nånna timmar. 

Sambon har semester ett tag till, skönt.

Annars är det lugnt i luckan.  

Min store kille valde häromdagen att bli utskjutsad till en kompis en by nån mil iväg som han inte sett på länge.  

Vilket jag inte hade ngt emot till en början. 

Men sen när han själv ringer o säger att jag får skjuts hem idag o det blir inte så sent så tänkte vi så bra.  

Men när klockan går o går o min sambo väljer att ringa rätt så sent på kvällen o frågar vart vårt barn blir av så får han inte svar på sin fråga. 

Han påtalar oxå vikten av att de måste höra av sig när det blir ändrade planer. Vilket vi tycker att andra vuxna och föräldrar borde vara införstådd med.

Men tydligen inte.

Men iallafall så påtalade min sambo det.

Efter ett långt samtal om allt annat än min son så bestämde de att han skulle knas av morgonen därpå vid niotiden. 

Morgon  kom idag och ingen son dök upp. Vi väntade o väntade. 

Jag åkte till min far med den mi ska och min flicka på 5. Och sambon och vår tre åring stannade hemma för att invänta den store sonen.

Han kom hem efter klockan ett. Och inte denna dagen Heller var det ngn som ringde oss om att det skulle bli ändringar i tiderna. 

Jag tycker detta beteendet är respektlöst mot oss att tro de kan bara Ignorera att informera vad de gör tidsmässigt med mitt barn.

Jag ska inte behöva påtala för en förälder vikten av att höra av sig när förändringar sker. 

Det ska räcka o säga till en gång att jag är rädd om MITT barn jag vill veta vad som händer. RING.

finns kanske ni som tycker att jag är bra tramsig nu och även ni som håller med mig. Det är så olika.  

Men när mina barn är hos ngn annan då tar jag för givet att det sköts bra. 

Det var ett av mina hjärnspöken idag. 

Då gör jag ett nytt försök med att blogga. 

Jag har alltid varit god vän med penna och papper när alla tankar far runder i huvudet på mig, jag hinner inte med. Då är det skönt att skriva av sig. O det är tanken med denna bloggen.

När alla hade "helgon" för er som minns det. Så hade jag massvis med skrivna dagbok inlägg om allt som snurrade runder u huvudet. O vilken befrielse att skriva av sig. 

Och jag hoppas detta ska göra lite den samma effekt. 

Så för er som skulle få för er att kika in o läsa vad jag har att skriva eller bara är rent nyfiken.  Ni är välkomna. O har jag haft åsikter eller plintar ner ngt som får er att undra, hur tänkte hon där. Hör av er om ni undrar.  

Är mkt lättare om det uppstår frågetecken.  

Så jag får se hur det går. 

Men tanken som sagt är att använda blogg som penna och papper för avlasta allt som pågår i mitt huvud.  

Ha en bra kväll.